Om att skaffa sig barnerfarenhet

 
Q: Jag funderar själv på att vara au pair i framtiden och undrar om du hade 300 barntimmars erfarenhet som det stod på de flesta hemsidor? Om ja, hur och vad gjorde du? :) 
- Frida
 
A: Hej Frida!
 
För att börja med första delen, ja det hade jag. Däremot har jag noll koll på hur många timmar jag faktiskt hade när jag började med min ansökan. Vad jag minns när jag började fylla i allt för Cultural Care så fyllde jag i när min erfarheten var, men inte hur länge. Men det måste ha blivit över 200 timmar i alla fall eftersom jag sitter här nu! 
 
När man fyller i sin ansökan hos Cultural Care får man fylla i referenser och på så sätt kan de ju kolla upp din barnerfarenhet och faktiskt verifiera om du har gjort över 200 timmar eller inte. Nu vet jag inte exakt vad mina referenser sa, men t.ex. hade jag en av papporna till en av spelarna i handbollslaget jag var ansvarig för, och jag antar att han uppgav saker såsom hur ofta våra träningar var och vad jag gjorde. Så jag tror att Cultural Care får en ganska bra överblick över timmarna genom dina referenser!
 
Och jag hade en rätt blandad barnerfarenhet. Som nämnt ovan var jag tränare/ledare för ett handbollslag. Sedan hade jag också, som förmodligen många andra au pairer, varit barnvakt då och då. En sommar på campingen jag jobbade på var jag även aktivitetsledare.
 
Vill du åka till USA så gäller det bara att vara påhittig och få bra referenser. Höll du på med någon sport? Kontakta din gamla förening och kolla om de behöver någon hjälp. Har du tagit studenten och kanske jobbar oregelbundna tider eller pluggar? Anmäl dig till din kommunala vikarepool. Känner du att barn och fritidsprogrammet kan vara rätt val som gymnasieutbildning? Där har man praktik. Bor du granne med en barnfamilj? Erbjud dig att sitta barnvakt.
 
Man får helt enkelt vrida och vända lite på alla tänkbara situationer där du skulle kunna skaffa dig barnerfarenhet hemma! Går du in med rätt inställning bör det inte vara alltför svårt att skaffa den barnerfarneheten du behöver. 
 
Lycka till Frida!
 
 
Foto av Veronika

Kan man kalla det en fråga?

Detta trillade in efter mitt så kallade 'sjumånadersinlägg' och jag insåg att jag, även för mig själv, behöver förtydliga lite. Såhär i efterhand kan jag känna att jag pressade fram inlägget lite, ordbajsande för ordbajsandets skull. (Förbered er på ett monsterinlägg!)
 
Q: Du behöver ju inte förlänga ett helt år. Tänk på att livet i Sverige inte kommer gå någonstans! :)
 
A: Om, ooooom, jag skulle få för mig att förlänga så skulle det i så fall bli 9 månader! Det känns rätt logiskt eftersom jag då hade kommit hem lagom till sommaren och det då skulle bli enklare med att skaffa jobb.
 
Sedan är det liksom det att det alltid har varit självklart för mig att det har gällt ett år, inte mer. Det är som om att jag från start redan kunde se ljuset i tunneln på något sätt. Det finns t.ex. några bekanta i min omgivning hemma som var iväg som au pairer strax innan mig och de förlängde inte. Visst, dem är inte jag och jag är inte dem. Men, faktum kvarstår. De var på något sätt en anledning till at jag åkte iväg. Hela au pairandet blev något mer än ett främmande begrepp när de åkte iväg, det blev konkret även för mig. det blev ett mål jag kunde sträva efter.
 
Jag har haft väldigt många förlängningsdiskussioner med en kompis som starkt övervägde det, men som nu har bestämt sig för att åka hem när året är slut. Jag har i dessa situationer kunnat vara den ”rationella” av oss, den som väger fördelar och nackdelar och som kan ha en mer objektiv syn. När jag tar ett steg tillbaka och reflekterar över detta är det som om jag har projicerat mitt undermedvetna på de ord jag har valt att säga. Som om att den delen av mig tycker att ett år är nog, sedan är det dags att åka hem.
 
Men ja, det finns en del av mig som har växt det allra senaste. Den delen som vill förlänga. Den delen som vill uppleva mer, den delen som vill bo i en annan familj med en annan kultur i en annan del av landet. Den delen som inte tycker att ett år är nog.
 
Jag undrar liksom om jag kommer att känna mig klar om fem månader eller om det bara har gett mig mersmak. För just här, just nu så känner jag mig långt ifrån klar. Jobbet känner mig klar med sedan länge, men inte allt runt omkring. Inte det att ständigt upptäcka nya saker. Inte det att man har lyxen att kunna backpacka runt jorden och känna folk på varje kontinent. Inte den lärdomen man får varje dag genom att bo i ett land som inte är sitt hemland. Jag upplever kulturkrockar jämt och ständigt och de gör att man får en helt annan förståelse för världen som inte ens 100 charterresor skulle kunna ge.
 
Men samtidigt finns det så många krafter som drar mig hem. Hem till ett land där, vi i alla fall på pappret, får lika grundutbildning oavsett ekonomi. Hem till ett land där allt känn tryggt, där jag har mitt personliga skyddsnät och det sociala skyddsnätet.
 
Just nu vet jag vad jag vill göra med mitt liv hemma i Sverige. Jag har en plan över vad jag vill plugga och var jag vill plugga. Visst, det är alltid en fråga om att komma in men ni förstår poängen. Lika mycket som jag har ett liv som jag skulle vilja fortsätta i USA så vill jag pröva mina vingar hemma också. Sen är det ju den lilla detaljen att jag har börjat boka delar av resemånaden . . . .
 

Q & A (Läkarundersökning)

Såg imorse att denna frågan hade trillat in:
 
Q: Hej! 

Har också tänkt att söka som Au Pair och undrar hur du hittade en så billig läkarundersökning. Alla jag har hittat är jättedyra, känns som en så onödig kostnad. 

Mvh, Louise
 
A: Förstår verkligen vad du menar, det finns så många olika kostnader som man inte alls förstår poängen med. Det tråkiga är ju att det finns ganska många måsten, så det är nästan bara att ta tag i det!
 
Jag hade helt enkelt tur i oturen, det vanligaste är nog kring tusenlappen tror jag. Men vad jag minns så var min läkare lite halvflummig och fick först leta i en massa papper om vad det var för kostnad som skulle gälla för mig i och med att det inte är en vanlig hälsoundersökning. Framåt slutet av min undersökning så var ju tanken att jag skulle göra TBC testet, men den grejen som ska sprutas in i kroppen för att man ska kunna se om man är TBC positiv eller inte, det testet fanns inte på plats på min vårdcentral. (Mitt TBC äventyr är en helt annan historia). I alla fall, läkaren tyckte då inte att jag skulle behöva betala fullpris eftersom de inte kunde utföra hela undersökningen. Jag vill minnas att priset var kring 600 kronor egentligen men det är inget jag skulle våga slå vad om, men det var i alla fall billigare än vad man kan läsa om på Cultural Cares hemsida (och även STS/SI tror jag).
 
Min kostnad blev därför lite annorlunda jämfört med de flestas. Så bor du i Uddevallaområdet kan du för all del försöka skriva in dig på Skoglyckans vårdcentral om de fortfarande har samma låga pris!
 
Om inte annat så kan man ju alltid påbörja sin ansökan samtidigt som man sitter och överväger allting i och med att man inte har några kostander (CC och SI) innan man blir matchad med en familj. Lycka till!