Elin Löfström

 

Det har varit 11 månader av glädje, lycka och tacksamhet. Att jag har kunnat skapa mig ett så bra liv här i USA är helt otroligt, jag har vänner som jag tycker om och roliga saker att göra. Just därför är det rätt jobbigt att jag för tillfället känner mig så redo att åka och lämna detta bakom mig och ta mig an något nytt hemma i Sverige. Att då tvingas lämna alla relationer jag har byggt upp här och hela grejen i sig, det är där skon klämmer. Jag förväntade mig inte att jag skulle bli så fäst till allt och alla här. Mina underbara värdbarn som har skänkt mig lika mycket huvudvärk som glädje. Vänner som jag har spenderat tidiga morgnar och sena kvällar med. Det kommer att bli mer påfrestande att åka ifrån USA än det var att åka hemifrån Sverige. Mitt liv i Sverige pausade jag när jag åkte hemifrån förra året, men jag kommer att lämna USA genom att trycka på stoppknappen.

 

Det är helt enkelt något jag får acceptera, hur konstigt det än låter. Jag skall acceptera att jag förmodligen aldrig kommer att träffa människor jag har knytit band med här. Den filosofiska delen av mig är medveten om att det är en del av livet, att bygga och avlsuta relationer och att lämna platser. Allt för att på något sätt utvecklas och gå vidare.