Ett år har gått

 
Det går verkligen inte att förstå att det var ett år sedan jag stog tillsammans med Emma, Erica och Michelle på Landvetter. Herregud, det har gått 12 månader sedan våra familjer vinkade av oss. 
 
365 dagar senare står jag här med otroligt mycket upplevelser i bagaget. 
 
Jag kan inte ens komma i närheten av att begripa hur fort det har gått. Min värdpappa sammanfattade det hela rätt bra: "The days go by slowly but the months go by fast". Det ligger så mycket sanning i det, samtidigt som jag adrig någonsin kommer att lyckas uppfatta hur tid agerar. Jag vaknar upp på måndag morgon för en ny jobbvecka, blinkar och somnar på fredag kväll. Tid alltså.
 
Men jag vill väl ändå på något sätt försöka tacka all som på något sätt har bidragit till mitt år, oavsett om du har varit en nära vän, släkt eller familj, en fellow bro pair eller killarna inne på Safeway. Det spelar ingen roll om du har spelat en stor eller liten roll i allt detta, det viktiga är att oavsett vad DU har bidragit med har det på något sätt hjälp mig. Och det är ovärdeligt i detta sammanhang.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

11 månader i USA

 
Det har varit 11 månader av glädje, lycka och tacksamhet. Att jag har kunnat skapa mig ett så bra liv här i USA är helt otroligt, jag har vänner som jag tycker om och roliga saker att göra. Just därför är det rätt jobbigt att jag för tillfället känner mig så redo att åka och lämna detta bakom mig och ta mig an något nytt hemma i Sverige. Att då tvingas lämna alla relationer jag har byggt upp här och hela grejen i sig, det är där skon klämmer. Jag förväntade mig inte att jag skulle bli så fäst till allt och alla här. Mina underbara värdbarn som har skänkt mig lika mycket huvudvärk som glädje. Vänner som jag har spenderat tidiga morgnar och sena kvällar med. Det kommer att bli mer påfrestande att åka ifrån USA än det var att åka hemifrån Sverige. Mitt liv i Sverige pausade jag när jag åkte hemifrån förra året, men jag kommer att lämna USA genom att trycka på stoppknappen.
 
Det är helt enkelt något jag får acceptera, hur konstigt det än låter. Jag skall acceptera att jag förmodligen aldrig kommer att träffa människor jag har knytit band med här. Den filosofiska delen av mig är medveten om att det är en del av livet, att bygga och avlsuta relationer och att lämna platser. Allt för att på något sätt utvecklas och gå vidare.
 
 
 
 
 

The big 1-0

 
Det är så otroligt skönt att känna att jag är inne i en genuint bra period just nu. Med 10 månader av upplevelser i ryggsäcken känner jag mig redo att närma mig slutet. Det skall bli så kul att komma hem igen, att få påbörja ett nytt kapitel och ett nytt äventyr. Hur klyschigt det än låter så ser jag fram emot det väldigt mycket. 
 
Magkänslan jag har för tillfället känns rätt. De kommande två månaderna fram till dess att jag beger mig mot västkusten och Hawaii skall jag nyttja till fullo. Även om jag vet att jag inte kommer att kunna göra exakt allt som jag ville under året så vill jag ändå känna att jag gjorde det jag kunde med de förutsättningarna jag hade. Om inte annat jag har lite resor kvar, 4th of July och annat smått och gott i området!