Elin Löfström

Nashville var underbart! Alltså, staden var verkligen helt galet cool. Alla, jag menar verkligen alla, går runt klädda i cowboyboots. Det var en genomgående countryanda i hela staden oavsett om man befann sig på Broadway eller i utkanterna. 

 

Som den stora nörden av Nashville jag är så gick jag ju självklart bananas. Det var som om Rayna spelade på the Grand Ole Opry, som om Scarlett och Gunnar satt och klinkade på gitarren inne på The Bluebird. 

 

När vi rörde oss mot The Grand Ole Opry hände nog vad som måste ha varit det knäppaste på resan. Vi visste sedan innan att vi skulle stöta på resans första regn i Nashville, men oj oj oj. Vi stod utanför och knäppte ett gäng bilder när det bokstavligen kom en vägg av regn mot oss. Vi gick från att endast känna några droppar då och då till att behöva sprinta in till souveniraffären. Väl där inne började jag direkt rycka i alla Nashville och The Bluebird prylar och satans vad jag hade kunnat gå loss där inne. Men nä; där var smekmånaden över. Alla telefoner börjar låta och vi hade en tornadovarning i området. Därför lät de oss gå längre in i salongerna så jag traskade självklart på som om jag ägde stället. Drömma kan man väl få göra i alla fall? Jag menar, en kvart senare blev vi utschasade tillbaka till souvenirerna. Det var den tornadon liksom.

 

Och för att runda av; har ni hjärtproblem, undvik The Escape Game.