Elin Löfström

Det finns så mycket jag skulle vilja få ner i skrift här, det är så många tankar som snurrar runt och jag får ingen ordning på oredan. Jag känner att det är inte rätt mot varken er eller mig att försöka förklara läget (oroa er inte, vi snackar inte rematch eller så) därför att 1. jag vet inte ens själv hur jag skulle försöka förklara mina tankegångar och 2. ena dagen har jag bestämt mig för att nästa dag ångra mitt beslut.

 

Jag är medveten om att inlägget är väldigt vagt, men det känns som om det är så många olika krafter som drar i mig åt olika håll. Jag väger det ena mot det andra, jag skriver listor och jag försöker att både lyssna och ignorera alla åsikter. Vad som än händer, så vill jag känna att det är mitt beslut. Det ska inte vara något impulsbeslut som jag tar i panik eftersom det kräver en hel del eftertanke.

 

Jag skulle kunna svammla på i all evighet utan att ens vara i närheten på att få någon ordning och reda på saken. Just nu känns ett kommande beslut som livsavgörande även om det inte nödvändigtvis är det. Jag vill inte behöva tänka tillbaka och undra "what could've been?". Men hallå, jag kan inte ens bestämma vad jag vill ha på Starbucks och när jag väl får muggen med mitt namn på ångrar jag genast min beställning.