Elin Löfström

Beatrice, en au pair på samma gata som mig, berättade att hennes värdpappa hade biljetter till en Nationalsmatch, och att hon gärna ville bjuda med mig! Självklart tackade jag ja, jag menar, när får man chansen att gå på en gratis baseballmatch igen? Så efter mitt pass under tisdagen blev jag upphämtad och vi styrde bilen mot DC!

 

Tydligen var det ingen viktig match så därför var det inte så mycket folk som det kan vara, men det var ändå häftigt att få uppleva atmosfären. Fet, flottig mat, mycket prat och mycket människor.

 

Dock förstår jag inte amerikanernas facination med sporten baseball i sig, även om det sociala är en kul grej. Jag menar, under tre, fyra gånger under 2,5 timmar blev det glädjerus i arenan när någon ur hemmalaget lyckades ta poäng. Det blev aldrig intensivt, i alla fall inte med handbollsmått mätt. På så sätt var det väl en besvikelse. Men, jag är ju så glad att jag fick göra detta och träffa Bea på riktigt!