Panda bonanza

 
På schemat stod det, dumt nog, att åka till zoot i DC. Kaari ville åka dit och jag hade inget planerat så jag åkte med och tänkte inte mer på det. Grejen är ju bara det att luftfuktigtheten var riktigt hög och temperaturen låg alldeles ovan 30 grader. I kombination med det och det faktum att det knappt finns någon skugga inne på zoot så var det i princip bara in och ut för oss. De flesta djuren gömde sig med tanke på vädret och utomhus såg vi i princip bara pandan. Stabilt!
 
Vi fick i alla fall köpt froyo mitt emot in/utgången till zoot efteråt så det var inte så illa. Kan ha ätit en isglass inne på zoot ocså men det är hysch hysch med tanke på att jag kan ha ätit mer, inte alltför nyttiga, saker hemma.
 
 
 
 
 
 
 
 

Det mest amerikanska jag har varit med om

För drygt en vecka sedan var jag, Elin, Moa och Nicole och såg Pitch Perfect 2 och Hot Pursuit. En sak ska ni veta, luftfuktigheten här är inte att leka med! Såhär i efterhand är man ju alltid efterklok, men när det blir becksvart i salongen när filmen har cirka 15-20 minuter kvar såg vi nog ut som fågelholkar allihopa. Tja, det var väl innan man tänkte på vad luftfuktigheten brukar innebära och varna för, åska. 
 
Vi fick vänta i säkert 20 minuter innan filmen gick igång igen, men vad gör väl det egentligen? Vi kunde allt roa oss själva när vi började bli mer och mer uttråkade. Vi gjorde skuggfigurer och innan jag visste ordet av satt halva salongen och sjöng Cups. Kompisen klämde ur sig "Det här är det mest amerikanska jag har varit med om".
 
 
Caption this!

Jag fick mig faktiskt en bonus

Utav någon anledning var jag, min värdpappa och tjejen i köket häromdagen och började prata på det faktum att om de skulle skaffa en ny au pair måste hon ju självklart vara svensk och heta Elin. Det är knäppt egentligen, att båda deras au pairer har varit svenskar och haft samma namn. Hursomhelst, vi gav oss in på Cultural Cares hemsida för att se om det fanns någon som uppfyllde deras kriterium, bara för att. Och vet ni vad? Vi hittade en Elin! 
 
 
Som au pair har man en profil som familjerna kan titta på och 99,9% har lagt upp en video eftersom Cultural Care yrkar på det väldigt starkt. Så vi började titta på ett gäng videor och det var så kul när min värdpappa då och då kläckte ur sig "that was an act", baserat på hur au pairerna talade och agerade. Tydligen kan han en del om intervjuteknik och det fick ju mig att fundera över den videon jag spelade in som de tittade på för drygt ett år sedan . . .
 
Allt detta utspelade sig alldeles innan middagen; och den goa stämningen fortsatte. Jag fick höra massa historier om hur de hade tänkt när de valde mig, och Elin innan mig. Det var liksom inte helt självklart att det skulle bli jag där för ett år sedan. Eller, de berättade om hur de hade funderat på att inte ha en svensk, prova på något nytt. Det här hade kunnat gå hursom egentligen. Ha, min värdpappa hade tydligen blivit väldigt imponerad av en tjej som hade gillat samma band som honom. Enligt tjejen var musik just hans standardfråga. Stabilt!