Livet efter detta

I och med att ansökningsperioden till högskola/universitet snart öppnar, blir det att jag mer och mer tänker på framtiden. Hur kommer det att kännas att komma hem? När kommer jag att gå till systemet första gången? Vad kommer jag att göra till hösten? Kommer mycket att ha förändrats i Uddevalla? Flyttar jag hemifrån? Så många tankar snurrar i huvudet! Jag tror nog att alla au pairer, eller bara allmänt de som har spenderat långa perioder utanför Sverige, vet vad jag pratar om när det gäller följande:
 
* Att kunna äta ägg och inte behöva riskera salmonella. Det är en väldig grej att äta, bland annat, ägg som inte är helt tillagade. På restauranger varnas man alltid för det, personligen tror jag att det har med den ständiga stämningsrisken att göra. Men, i alla fall, enligt min värdmamma så finns det en salmonellarisk här.
 
* När vi ändå pratar stämning, det finns ju knappast hemma? Nu har jag väl hört många skräckexempel, men bland annat var det en kille som fick MYCKET pengar från McDonalds när han spillde kaffe på sig själv; personalen hade nämligen missat att berätta att kaffet var varmt . . . . En sådan sak behöver man ju inte direkt oroa sig för i Sverige.
 
* Glädjen över att inte längre behöva bo hos sin arbetsgivare. Alltså, jag gillar min värdfamilj. Men det är samtidigt många gånger påfrestande att inte alltid känna att man kan göra vad som helst, när som helst. Det är en väldigt konstig relation man har liksom.
 
* Att inte längre ha någon begränsning på SVT play.
 
* Känslan av att bo i ett område med riktiga backar att åka pulka i. Barnen på gatan jag bor på här, ja, de åker bokstavligen på gatan. Ett tunt, packat lager snö är vad de har att åka på. Tänk vad de hade kunnat göra i Sandersdalsbacken!
 
* Lyckan som kommer av det faktum att man bor i ett land med schyssta arbetsvillkor. Alltså, jag behandlas bra. Men det finns de yrken där arbetsmiljön inte håller en så jättehög standard. De som arbetar med sophämtningen t.ex. Här kan det stå lite kartonglådor och annat vid sidan om soptunnan man ställer ute vid vägen, så att det alltså inte endast är att hämta soptunnan; här skall det även lyftas upp lådor. Hemma är ju det knappast tillåtet, det är både tidskrävande och ger ryggen ett par smällar i längden.

Kommentarer:

1 Emma :

Usch Ja, tanken över att man "snart" kommer hem och måste ta tag i livet skrämmer skiten hur mig!
har verkligen ingen aning, tanken med detta året var att komma på det... Vart är i typ 7 månader har jag kommit på vad jag vill göra -nope.. great.. HAHAHA

Svar: Haha, är väl kring en 10 dagar kvar tills ansökningen till högskolan öppnar? ;)
Elin Löfström

Kommentera här: