Take me out to the ball game

 
LCC-mötet i juni var nog det längsta hittills, men de var inte så konstigt. Vi gick på baseboll! Matchen igår tror jag höll på i dryga 3 timmar. Visst har jag väl börjat förstå charmen med sporten lite, men det är ändå något som tar emot. Jag är ju så van med handbollens snabba vändningar och just den spänningen är rätt ovanlig i baseboll. Det får liksom vara bases loaded för att få till sådana vändningar. Men det är alldeles för långdraget för min smak! Eller, som världens goaste kommentar som jag hörde: Att det bara är storvuxna män i pyjamas som får betalt för att spela brännboll.

För övrigt stod jag och Moa inne i merchandisebutiken när de sjönd nationalsången. Ha, insåg halvvägs igenom att jag hade stått och tittat på kepsar i hörnet, haft på mig en keps och att alla andra stod med handen/kepsen mot hjärtat. 
 
 
 
 
 

Kommentarer:

1 Pappa:

Kan bara hålla med, proffs på att spela brännboll

Kommentera här: