Washington National Harbor

Under veckan som gick så har jag till större delen varit ledig eftersom mina värdbarn har varit iväg hos morföräldrarna. Först hade jag planerat ett späckat schema i Chicago men flygen var något in i h-vete dyra och med tanke på hur nära jag nu är min resemånad (40 dagar idag!) så fick jag tänka om. Det fick bli ett par utflykter i området och mycket tid att bara ta det lugnt och ladda batterierna.
 
I torsdags packade jag därför ner min lunch och fick äntligen tagit mig ner till National Harbor. Det består cirkus endast av pariserhjulet i princip, men det spelade ju stor roll för mig. I och med att det knappt var något folk där nere så kunde jag sitta vid vattnet och bara vara filosofisk. Med några enstaka vindpustar kunde jag till och med känna en väldigt lätt saltdoft . . . Älskade B(v)ästkust!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Midsommar i USA

Först, några snabba saker om midsommar i USA. Jag firade inte regn och rusk som man gör hemma, utan i stekande sol och 34 grader. Spektaklet var på söndag och inte fredag. Jag var utan krans hela dagen, och ryckte i ren panik upp en blomma ur rabatten här innan jag åkte ifrån McLean.
 
På alla sätt och vis är detta, hittills, den mest konstiga midsommar jag har firat någonsin. Visst, nu har jag jobbat de tre senaste midsomrarna hemma, men på Lagunen har kransarna ändå lyckats ta sig laget runt framåt kvällen. (Inga löss ännu!) Det ser ju bara sorgligt ut den den blomma jag tryckte in i håret och fäste med ett par hårnålar. Go hard or go home!
 
Sedan vet jag inte om jag skall skratta eller gråta över vädret. Alltså, grått, trist och regn är bara hemskt. Men det faktum att man knappt orkar röra sig för att temperaturen och luftfuktigheten är så hög är rentutsagt förjävligt. Jag vill visserligen verkligen inte ha en midsommar när det spöregnar, men jag tar en kylig midsommar alla dagar framför detta. Värme är en sak, hetta och luftfuktighet en annan.
 
Förresten så vill jag passa på att skicka lite kärlek till den person som hade bakat och tagit med rabarberpajen. Eftersom det var ett "anonymt" knytkalas har jag noll koll på vem det var, men satan i gatan vad jag vill tacka!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vi låtsades i alla fall vara kulturella och kunniga

Visst är det väl ändå tanken som räknas va?
 
Natt på muséet, eller som vi vanliga döda brukar kalla det, dag på muséet. Eller tja, skall vi vara petnoga så är ju Smithsonian i sig egentligen mer som ett komplex av närmare 20 museum. Och när jag börjar räkna efter tror jag nu att jag har lyckats pricka av nästan alla efter det att jag och Elin var inne i stan en vända i lördags. Vi fick till och med kryssat av Taco bell framåt kvällen. Det var lyxmiddag på hög nivå, endast det bästa är gott nog! 
 
Jag hade kunnat sitta i timtal på Freers innergård om det inte bara hade varit så satans varmt här hela tiden. Det skall bli 37 grader imorgon (idag för er). Sedan luftfuktigheten uppepå det; det är bara att tacka och ta emot.