Panik

När jag vaknade imorse kunde jag inte varit mer orolig, hade haft världen hemskaste mardröm.
 
Den 10 juni ska jag upp till amerikanska ambassaden i Stockholm, för visumansökan. Man behöver ha med sig bra mycket papper och dokument på det ena och det andra, och jag har allt utom en grej som ska fixas via banken. Hursomhelst, drömde inatt att jag hade åkt upp till Stockholm och glömt ALLA handlingarna hemma. Bekräftelsen på bokningen, det extra kortet, you name it. Paniken som jag kände när jag vaknade var inte att leka med. Det fick mig att verkligen att redan nu börja dubbelkolla de handlingar jag redan har hemma, för säkerhets skulle.
 
Längtar redan till när ambassadbesöket är över.

Visumansökan, check!

Det känns ungefär lika läskigt och skönt att skicka in sin visumansökan som att skicka in sin au pair profil. Nu kan jag inte längre påverka slutresultatet, lika lite som jag kunde för ett par månader sedan.
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska känna inför visumprocessen. Visst, den tog sin lilla tid att fylla i om man säger så, men det var ändå inte svårt. Tror att de flesta au pair organisationer skickar ut en steg-för-steg guide om hur man går till väga, Cultural Care gör det i alla fall.
 
Och förresten, det är sådana här saker som gör att man verkligen får upp ögonen för säkerheten i USA. Det är hur många frågor som helst i ansökan som låter ungefär såhär "Planerar du att tvätta pengar i framtiden?" och "Har du varit prostituerad?". 'Murica.
 
Look att that schemxzy face. Alla officiella foton som ska tas blir alltid lika vackra!
 
 

New York i bilder - Empire State Building

But first, let me take a #selfie.
 
 
Det märktes verkligen att duvorna är vana vid alla turister och allt folk som ständigt befinner sig uppe i skyskrapan. Denne jäkel hängde jag med i minst fem minuter.
 
 
I'm in a New York state of mind . . . . .
 
 
 
 
 
 
 
Amerikanare är sjukt goa, om man ska dra alla över en kam. Mer om det när vi kommer till Top of the Rock!