Tankar
Jag kom precis hem ifrån ett besök hos farmor och farfar, för att berätta att jag faktiskt kommer åka, allt är bestämt. Jag gjorde samma sak i söndags, fast då svängde jag förbi mormor och morfar på hemvägen efter jobbet. Alla har faktiskt tagit det riktigt bra. Men å andra sidan hade jag nog blivit chockad om någon hade blivit chockad när jag berättade, eftersom det är något jag har pratat om ett bra tag nu.
Hur som helst så slog det mig i söndags, efter jag hade varit hemma hos mormor och morfar, att jag verkligen kommer sakna Sverige. Jag kommer inte att få träffa släkt och vänner på minst ett år, om ingen kommer och besöker mig eller jag åker hem och semestrar då såklart. Under ett år händer det mycket. Saker jag kommer att gå miste om.
Jag kommer att missa min lillebrors första dag på gymnasiet. Mina kusiner kommer att växa många centimeter. Handbollstjejerna kommer utvecklas något otroligt. Kompisar kommer börja plugga.
Det är sådant som skapar tankar. Men ni ska inte tro att det här valet är något jag ångrar. Även om ett år upplevs som lång tid, så är det inte det egentligen. Det kommer att bli ett år fyllt av nya upplevelser och nya vänner. Det är värt att ge upp vissa saker för det här, även om det är en uppoffring.
Sidenote: Läste igenom inlägget nu. Hur konstigt låter det inte att jag kommer åka hem och semestra?