Paris, Texas

Jag hade vaknat upp till det här mejlet från familjen i Kalifornien och var såklart lite nedstämd. Men "when life gives you lemons, make lemonade".
 
I princip varje dag läser jag Bohusläningen till frukosten, men idag läste jag lite extra noga. Och se vad som fanns i kontaktannonserna, Au Pair Texas i fet stil! Ibland undrar jag nästan om jag tror på ödet eller inte. Den här familjen bor i Paris, Texas och har en 7-årig dotter. Anledningen till att det fanns en annons i en svensk lokaltidning var att mamman var svensk. Jag bör höra från mamman senast nästa helg, det var troligast i alla fall. Vi får se vad det blir av det här, de verkar inte vara med i någon organisation utan verkar vilja anställa en au pair privat. Det här blir ju problematiskt eftersom man behöver ett speciellt visum för att bli au pair i USA, som man får om man blir godkänd, via en godkänd organisation. Sen så innebär ju en organisation ett enormt stöd också. Vi får se helt enkelt, det kanske går att lösa om det här är "rätt" familj!
 
 

Match #1

Hej i bloggsfären, det är nu cirka 3 veckor sedan vi hördes senast om denna match jag hade från en familj i Kalifornien som jag inte har uppdaterat om. Sanningen till varför jag inte har uppdaterat svider lite faktiskt, man vill ju framstå som störst, bäst och vackrast. Inte riktigt så, men det svider nog till lite hos alla när man utsätts för något oväntat och tråkigt.
 
Det är nämligen så att match #1 tackade nej till att fortsätta vår process, för tillfället. Jag fick ett mejl från pappan i familjen som sammanfattat ursäktade att vi fick ställa in ett planerat skypesamtal, att de fick tacka nej till mig just nu. Tydligen var det så att de kände att de ville ha ett större urval av au pairer att välja mellan, för att känna att det blev rätt för alla parter. Därför fick de släppa mig från sin lista, för när jag är på deras lista kan inte andra familjer matcha med mig.
 
Men för att se det positiva, i mejlet skrev han att de var öppna för att prata senare om möjligheten fanns för båda parter. Om inte annat så ser jag också det positiva i att nu, till framtida matchningar, kommer jag att ha en familj att jämföra med. Jag kommer att ha något att utgå ifrån, känns det bättre? Sämre? Är magkänslan helt rätt? Jag har också fått erfarenhet att prata med en familj som söker en au pair, jag vet nu vilka frågor jag kan förvänta mig från en framtida matchning.
 
Det är faktiskt en positiv grej till med den här processen, med det ska jag skriva om i ett senare inlägg. Men ni behöver inte vänta längre än till ikväll förhoppningsvis!